Vill du ha en uppdatering kring degblandaren? Jag drar mig för att skriva det för jag har ännu inget lyckligt slut. En vän till mig säger ofta till mig ”att allt du tar dig för blir lyckat”. Detta om något bevisar motsatsen. Degblandarmonstret står i bakstudion och hånler åt mig varje gång jag går in. Kroken skickades. Puckot (den moraliskt förvirrade personen) som sålde den kom till slut till skott, men med den lilla lilla avvikelsen – krokfästet passade inte. Men, som Puckot så fint beskrev ”Du kan ju bara fila lite på det. Du har väl en metallfil?”. Så nu står hoppet till min vän Kenneth som jag köpte degblandaren av. Han tar förhoppningsvis tillbaka den och eftersom han är en man som fixar allt, hjälper han mig kanske även att på något sätt transportera tillbaka den. Till dess står den i ett hörn i min bakstudio och skäms. Och tar plats… Och jag, jag blir starkare och starkare av alla degar som ska blandas och stretchas. Det här projektet kanske till slut avslutas med att jag byter bana och börjar tävla i armbrytning.
Det är tungt! Rågdegarna är värst.
Jag och degblandaren är inte vänner. Det går inte att trycka honom längre in i hörnet. Skamhörna är vad det är.
